Härolden var från början en sorts ”entertainer” med uppgift att leda tornerspel och presentera de stridande för publiken på ett så engagerande sätt som möjligt. I historiska skrifter kan man spåra härolder tillbaka till slutet av 1100-talet.
Under 1200-talet började härolderna föra vapenböcker med de olika riddarnas vapensköldar. Det äldsta kända exemplaret av en sådan bok är daterat till mitten av 1200-talet. Tornerspel hade då ägt rum i drygt 150 år och härolder funnits som underhållare i runda tal 75 år.
Från tornerspel är steget inte särskilt långt till andra offentliga sammankomster. Idag anser vi händelser som födsel, dop, bröllop och begravningar som privata tillställningar, men historiskt var dessa oftast offentliga för kungligheter och adel och var således tvunget att visas upp för folket. Här kom härolderna att kallas in för att arrangera det hela. I takt med att tiden gick blev häroldernas position allt mer framträdande och deras roll klart separerad från övriga underhållare som ofta fanns vid hoven och hos de rika adelsfamiljerna.
Allt eftersom heraldiken, dvs. läran om vapensköldar och hur reglerna för dessa ska se ut, blev allt mer utvecklad och betydelsefull blev även förmågan till att identifiera olika baner och vapensköldar så. I samband med både krig och tornerspel uppstod alltså ett behov av att kunna identifiera och tyda olika anförares baner men även enskilda riddares vapensköldar.
Under dessa århundraden var tapperhet och ära honnörsord varför det var viktigt att veta vilka enskilda riddare som utmärkte sig, inte minst i samband med tornerspel.
I takt med att häroldens närvaro vid hoven blev allt mer frekvent utvecklades deras roll som heraldiker till att även innefatta uppdrag som budbärare mellan olika makthavare. Så småningom övergick denna budbärarroll allt mer till ett diplomatliknande uppdrag. Från slutet av 1300-talet verkade härolderna som heraldiker, ambassadörer och även förhandlare.
Erik Modin
Erik och 2017 års stormän i Silverspelen
Fredrik Gyllenberg